Ja jag kommer ägna ett helt inlägg åt dem igen! Men i söndags var verkligen så bäst. Tänk er att faktiskt få se bandet som ni lyssnat på sen fyran och halvt dyrkar med 60 000 andra personer stående näst längst fram. Det är en känsla som är svår att sätta ord på, näst intill omöjlig. Alla känslor som blandades där, total lycka. Att se dem så nära är så galet så det knappt kändes sant. Lyckotårar rann ner för kinderna och ja skrattade av lycka samtidigt. Det gjorde det så värt de timmar med smärta innan då man halvt fick slåss för att få ha kvar min plats mot stora pojkar. Stora otrevliga pojkar. Men stor och stark som jag är lyckades ja hålla mig kvar.

Nu två dagar senare känns det hela lite overkligt. Att veta att man faktiskt stod där framme.

resten av big4 ska så klart inte glömmas bort. anthrax var riktigt bra och slayer regerade. Megadeath var la helt okej, är inte ett fan av dem och tyckte de var ganska tråkiga om ja ska va helt ärlig. Men ja, det var en helt otrolig dag med underbara vänner och toppen musik. Tack alla som gjorde min dag så speciell.