två år

2011-03-29 @ 22:47:34
Träffade på min gamla mentor från högstadiet idag när jag var på väg ner till tåget. Efter att ha växlat några ord med henne började jag fundera. Fundera på hur otroligt länge det känns som att det är. En hel evighet. Tänker tillbaka på den lilla rädda flickan man var då. Snart två år sedan. Funderade på hur otroligt mycket jag har växt som människa och hur långt jag har kommit med allt. Hur mycket mer självsäker jag har blett. har gått från att vara tjejen som verkligen inte säger mycket och hade panik och var nervös så ja höll på att bryta ihop av att träffa nytt folk eller göra något. Jag var någon som ville gömma mig i min egna lilla värld. Till att faktiskt våga ta lite plats och uttrycka mina åsikter, nytt folk och nya saker har blett något som jag i många fall ser fram emot. Jag ser nu en framtid och jag trivs med livet. trivs med att leva. Jag har nu drömmar och framtidsplaner. Jag har mål och jag har en motivation som jag inte hade då att lyckas.

Jag har lärt mig att öppna mig bättre för folk. Jag har börjat våga släppa in folk nära och lita på dem. alla är inte som de avskum ha träffat tidigare. Det finns så mycket härligt folk som vill väl. Jag har även blivit stark i min ensamhet. Jag måste inte längre ha folk runt om mig för att må bra. Jag har inga problem med att sitta själv. Men jag har lärt mig att uppskatta andra personers närvaro också. Jag har lärt mig att ta lite mer plats i en grupp och jag vågar ha en åsikt.

Dessa två år på gymnasiet har gjort så mycket. Ett år på NV där jag fick träffa så mycket underbart folk. Dock var det inget för mig, så efter ett år fattades beslutet att byta. Att jag ens vågade göra det utan att känna att ja svek folk och faktiskt gjorde vad som passade mig bäst känns bra. Visst saknar jag mitt älskade nv folk men ja trivs så mycket bättre med linjen som ja läser nu. Det passar mig så bra. Det är så ja.

Under dessa två åren har jag som sagt växt så otroligt mycket. Det pga av allt folk ja har släppt in på livet. Sen att ja har förstått vad kärlek faktiskt är har lett till att allt är så bra.

Jag har växt och jag hoppas det syns :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0