Jag som sitter här bakom tangentbordet är en 17 årigt Metalhead från Skånes fagra landskap. Är inte helt skåning då min pappa kommer från Dalarna, där jag själv även är född och bodde ett kort tag innan vi flyttade ner till lilla Skåne. Jag trivs bra i själva skåne, men dock inte i hålan jag bor i. Den är för liten för mig då ja faktiskt hellre hade bott i en större stad då det blir mer anonymt.

Jag går första året på gymnasiet för andra gången, och inte för att jag är dum utan för att jag kom på att NV (som jag gick först) inte va min grej riktigt. Jag hängde inte med och fann verkligen inget i att gå där. Att stanna bara för skolan och klassens skull kändes heller rätt, ja behöver göra någon som intresserar mig för att ja ska trivas och använda min hela kapacitet. Då jag blir uttråkad har jag väldigt lätt att försvinna bort i min egna lilla värld. Så jag bytade linje, jag bytade skola och jag bytade även stad att plugga i. Just nu studerar jag i Helsingborg på Lbs (ljud och bild skolan) där jag pluggar journalistik. Jag trivs jättebra och ångrar inte någonstans att jag tog mig i kragen och faktiskt bytade. Jag behövde det, och det blev som en ny start för mig, ett nytt kapitel.

Jag delar in mitt liv hittills i kapitel och det är först nu jag är i ett kapitel där jag trivs till 100%. Jag mår bra där jag är i livet just nu, jag lever inte för studenten som det var när jag gick NV. Det är bra som det är nu. Jag känner att jag just nu kan utvecklas som människa på ett helt annat sätt. Så det va la det ja skulle skriva om skola, kan dra igenom min halv tragiska högstadietid om någon vill, men tvivlar starkt på det. Så vi fortsätter i raska steg vidare.

Såå, dags att ta lite om mig som person, eller vad säger ni? Skit samma, ja gör som ja vill iaf ;).. Men i alla fall, jag anser mig vara en ganska simpel människa. Eller när man har lyckats få mig att öppna mig för dig så är jag nog det. Men här har vi ett stort problem, jag är blyg och har extremt svårt att öppna mig för folk. Det tar väldigt lång tid tills ja litar på en person och faktiskt känner att ja kan va mig själv med den människan. Dock finns det vissa undantag, vissa människor klickar jag med direkt och har inga större problem att snacka med. Dessa människor fäster jag mig väldigt bra vid och de blir ofta nära vänner. Tyvärr är detta inte jättemånga personer så det leder till att ja inte inte har supermånga nära vänner. Och när sen en del av dem försvinner och sviker blir det svårare och svårare för mig att faktiskt fästa mig vid en människa. Men detta är något jag jobbar på dagligen, men ska bara lägga till att det finns människor som är raka motsatsen till dessa jag fäster mig vid. Det finns de jag aldrig kommer kunna prata normalt med eller lita på.

Nog om tråkigheter nu, lite intressen nu kanske. Jag är förre detta simmare så det är fortfarande något som ligger mig varmt om hjärtat. Då jag fick problem med hjärtat och va tvungen att sluta började ja arbeta som simtränare för att inte tappa kontakten med vattnet helt. Något annat som ligger varmt om hjärtat är självklart fotograferingen. Detta är verkligen något jag brinner för och kan tänka mig att syssla med för alltid typ. Det har blett mitt sätt att uttrycka känslor och annat igenom.

Ränner på festivaler och konserter är något jag gör så ofta jag har pengar till det, allt jag tjänar på jubbet kommer gå till festivalbiljetter till nästa sommar.

Nu kommer ja la inte på nått vettit att skriva, och ja behöver plugga..