Hösten...
Kylan och ensamheten kommer alltmer klockan blir. Kan det vara hösten som nalkas? Kan det vara blåst, regn och åska som nalkas. Kan det vara sena kvällar med film och musik som övertar sommarens sysselsättningar? Jo jag tror det! Hösten.. Vet fortfarande inte om jag älskar eller hatar den. Den är vacker, vackra färger, mys i mängder, tjocka härliga tröjor och halsdukar. Men även allt detta mörker. Mörkt när man vaknar. Mörkt när man går och lägger sig. Allas inre mörker letar sig fram. Tröttheten hittar alla. Höstdeprisoner och skoltrötthet. Toppar varm choklad under en filt detta? Jag vet inte. För visst är det otroligt mysig att ligga i sängen och lyssna på regn och rusk. Höra hur vinden tar tag i tanknocken och höra hur det knakar i väggarna. Eller finns det något mysigare att gå hand i hand med någon älskad och bara njuta av alla färger. Bara njuta av att va älskad. Hösten är en tid för kärlek! Hösten är en tid för mys. Jag tror nästan det bra överträffa det dåliga. Men påminn mig om det när det är som mörkast och allt ligger som tyngst. Berätta det vackra och det som gör en lycklig. Svik mig inte ni oxå när jag behöver er som mest. Ni allt gör min värld vacker och full med färger.
Ett leende äntrar läpparna. Känner hur bra jag har det. Jag har allt jag någonsin önskat mig. Någon att älska. Någon att lita på helt. Någon att öppna mig för. Någon som förstår mig. Någon som faktiskt vill förstå. Jag är ingen komplicerad människa. Inte så länge som man tar sig tid att lyssna på mig. Tar sig tid att förstå.
Ett leende äntrar läpparna. Känner hur bra jag har det. Jag har allt jag någonsin önskat mig. Någon att älska. Någon att lita på helt. Någon att öppna mig för. Någon som förstår mig. Någon som faktiskt vill förstå. Jag är ingen komplicerad människa. Inte så länge som man tar sig tid att lyssna på mig. Tar sig tid att förstå.
Kommentarer
Trackback
