buried alive

2011-08-28 @ 15:21:54
Ja känner för att skriva av mig lite. Men hittar inga ord just nu. Det ekar tomt i huvudet, det enda som finns där är en molande huvudvärk som vägrar släppa. Försöker hitta motivation till att göra något vettigt men orken finns inte. Är helt slut både fysiskt och psykiskt. Vet inte riktigt vad ja ska ta mig till eller säga. Det finns inga ord. tomheten ekar i huvudet. Försöker känna efter hur ja mår men kommer inte fram till något. Ja skäms över att inte må bra. Ja som har så mycket borde vara på topp. alltid. Ja måste sluta grubbla på allt, måste sluta överanalysera allt ja gör, sluta ta åt mig precis allt folk säger. Men det är inte lätt. Så nej, allt är inte okej. Men idag är en svacka i fasaden, imorron är den uppbygg igen och allt verkar bra. Visa mig svag fungerar jue inte. Otroligt få människor ja kan leva med att visa mig svag för. Så varför skriver ja här då där precis vem fan som helst kan läsa. Folk njuter av andras olycka. Nej ja vet inte varför ja skriver här. Kanske för att ja som sagt har en svacka idag och orkar inte hålla fasaden uppe. Kommer skäms över inlägget imorron men kommer publicera det i alla fall. För att ja ska kunna se tillbaka och se att det har gått framåt. För det gör det, det gör det verkligen. Kanske inte så snabbt. Men nu bara på ett år märker ja skillnad på mig själv. Ja är säkrare i mig själv, ja vågar ta chanser och testa saker. Ja har kommit ut mer ur min bubbla och har nästan börjat våga lite mer på människor. Fortfarande få ja litar på men betydligt fler än innan. Jag har blivit sviken så många gånger så det är svårt ibland. Människor som stått nästan närmst mig har försvunnit på sådana sätt så det sätter spår. Djupa spår. 

Tittar man sedan tillbaka två år tillbaka så är förändringen så otroligt stor. Så mycket som har hänt. Har lyckats gå vidare från så mycket och faktiskt börja tillåta mig själv att vara lycklig på ett sätt som ja aldrig varit innan. Jag står inte längre själv mot världen utan har släppt några personer nära mig. Vågat öppna mig lite. För en person mer än andra. En person som har fått mig att tro på kärlek. En person som dratt upp mig ur mitt hål. Fått mig att lita mer på mig själv och dratt upp mitt självförtroende från botten. Har börjat acceptera mig själv mer och mer. Jag är kanske inte så hemsk som ja alltid trott innan. Denna personen är den finaste ja vet och han är mitt allt. Att han är min och att han vill vara det är så underbart. Att han står ut med mig är fantastiskt. Hela han är så otroligt bäst och så rätt för mig. Han har visat mig vad kärlek är och fått mig att våga hoppas och se en framtid utan totalt mörker. Han betyder så mycket för mig att det inte finns ord för det. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och hela min själ. En framtid utan honom finns verkligen inte. Han är mitt allt

Orden kom till mig i alla fall. ja behöver skriva av mig ibland för att hålla allt inom mig funkar inte, det har ja lärt mig på dessa två år. Jag måste våga prata och ta plats. Måste våga visa när allt inte är bra. Måste våga bryta ner min fasad och släppa in folk. Men det är inte lätt när det ofta fattas ord. Ja vet inte varför ja mår som ja mår ibland. ja vet inte varför ja mådde såhär under några år för ett tag sedan. Det bara är så. Ja vet inte varför och ja vet inte vad ja ska säga om folk skulle fråga. Därför har det ofta blett när folk frågar hur det är så skyller ja bara på att ja är trött. Och det är väl en anledning. Det är en ond cirkel. Mår ja inte bra kan ja inte sova och sover ja inte mår ja inte bra. Ja behöver sömnen för att kunna slappna av. Och ja har svårt att slappna av när ja sover utan min älskling. Ja sover så bäst med honom. Han är min klippa i allt. Han är den ja alltid kan vända mig till. Han finns alltid där för mig. Med honom är allt bra. Men honom är ja trygg och säker. Med honom känner ja att ja inte är så sämst i alla fall. Han gör mig hel. Han är så bäst. Jag kan säga det så många gånger och orden betyder lika mycket varje gång. Ja älskar honom och kommer alltid göra. Varje gång ja ser honom, kysser honom eller bara har honom i närheten vet ja hur rätt det här är. Han är så rätt. Även om folk säger att man aldrig vet vad som kommer hända och man inte kan vara så säker på att det alltid kommer vara han och jag så är ja det. Jag VET om att att han är rätt. En framtid utan honom går inte att se framför sig. Jag är så stolt över honom, över att han är mig. Att tänka på honom får mig alltid att le och det pirrar i magen. Han får mig att skratta och ja kan inte sluta prata om honom. Han är min älskling och kommer alltid vara. Det vet jag för detta är så rätt som det kan bli!

Nu sitter jag med ett leende på läpparna. Har lyckats skriva mig lite gladare. Att skriva så mycket om en person som betyder så mycket för mig är verkligen fantastiskt. Det hjälpte att skriva av sig lite. eller lite.. det blev ganska mycket text. Mer än vad ja skrivit någon gång alls i denna blogg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0