Jag vet inte riktigt vad ja ska skriva. Veckan som har varit har varit trevlig med fysiskt och psykiskt påfrestande. Riktigt skönt att få åka skidor några dagar, underbar känsla man får då man kan verkligen bara koppla bort allt annat och bara åka. Ont i kroppen hade man verkligen, det kändes att den inte riktigt var van vid så mycket träning och frisk luft. Kanske dags att verkligen ta tag och börja träna. Det behövs.
Det har varit lite kallt alla dagar för att det ska vara helt angenämt och sista dagen gick det knappt att åka alls. Men det var en skoj tripp, riktigt skoj.  Att vi tog en tur till Borlänge både innan och efter dagarna i Sälen kändes också bra, en hel del hanns med där men viktigast känns nog att man fick hälsat på farfar på sjukhuset. Extremt jobbigt var det dock, sjukhus känslan ger mig panik. Jafg klarar inte av lukten, korridorerna och allt annat. Sen att se honom så sårbar var jobbigt. Förutom sjukhusbesöket har det badats, shoppats lite, fikats och kollats bio. Jag och systern min såg Gullivers resor med Jack Black, förjefla rolig faktiskt.

Just nu känner jag mig splittrad, så mycket känslor en så liten bex. Panik kommer och går, stressen letar sig fram en klump i magen. Så mycket som legat undanryckt en längre tid tickar längre och längre fram i mitt medvetande. En liten gnista och det exploderade till. Men även när det är blir svart behövs det lite för att allt ska få färg igen. Ett glatt ord eller ett leende hjälper. Jag känner mig splittrad. Lycklig med ändå inte.