när klockan närmar sig sent..

2011-03-08 @ 23:25:11

Att ett självförtroende kan vara så lätt knäckt. Jag sträcker på mig och försöker se stor och stolt ut när man ibland bara vill krypa ihop i ett hörn.
När man tvivlar på allt man gör och man känner sig mest hopplös.
Då är det ganska jobbigt.
Ännu en natt utan bra sömn nalkas tror jag.
Tillbaks på ruta ett igen på den fronten.
Det behövs så lite när jag är på fel humör för att allt ska kännas som ett misslyckande.
När man sitter här ensam och stirrar blint framför sig.
När psyket sviker och tårar letar sig fram.

Sömnbrist får verkligen inte mig att må bra.
Speciellt inte när mörkret letar sig fram och ensamheten tar form.
Person efter person går och lägger sig.
Och själv sitter man bara och längtar efter tryggheten man bara får med en enda person.

Nu är det ännu ett sådant inlägg som det funderas länge på innan det publiceras.
Vill ja verkligen släppa så många personer in på livet som faktiskt läser?
Vågar jag visa svaghet för de personerna som finns i mitt liv.
Vågar ja faktiskt må lite bättre själv av att skriva av mig lite
men veta att alla vet.
Visst hade ja kunnat skriva för mig själv
och sedan bara radera.
Men vad är meningen med det.
Jag måste få visa känslor.
Måste komma ut ur mitt skal.
Och att skriva är en del på väg mot det.
Så ja, ni får läsa detta.
men döm mig inte.
Imorron när ljuset kommer tillbaka är allt bra igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0